Ska gå och sova, medans jag lyssnar på Olle Hedberg som sjunger The Scientist i mobilen. Han är underbar, rolig, annorlunda. Han är som jag tycker en underbar kille är. Till skillnad från andra dårar som borde spärras in. 

G'night. Önska mig lycka till (jag behöver det).

Lyxmat från resturang bara sådär random.

Så det ordnade sig mellan mamma och Stefan.

Igen.

Dra åt helvete jävla liv.

Kan hon inte bara gör slut med han?

Just nu känns det som att alla ljuger. Allt jag hör är ljudet från sången och mamma som skriker och pratar vilt i telefonen med en väninnan. Det är inte det jag är sur över - det är det att hon pratar om Stefan (hennes nuvarande man, min styvpappa). Han har tydligen gjort henne sur igen. Hon ska alltid klaga på något, även om han sårar mamma också.

Jag orkar inte med det, för i slutändan löser allt sig och mamma ångrar allt hon sagt om Stefan och det går tillbaka till normalt igen. Jag hatarhatarhatar att hon aldrig pratar allvar med han utan bara låter det lösa sig. Man kan inte förlåta samma person 1000 gånger om. Och sedan ska hon berätta allt för mig också, få mig att må dåligt över att hon inte har det bra. Och jag går runt med det varje dag, och mår sjukt dåligt över det.

Före du läser: I Don't Mind If You Don't Mind (spotify)

Skolan är ärligt talat ett levande helvete. All skriker, ingen bryr sig om någon skadar sig pågrund av en annan person, alla är taskiga och ha fördomar, folk skriker emo och glåpord efter en. Vad fan är det här för nått? Är det verkligen bara jag och, kanske, någon till som fortfarande vet hur man behandlar andra människor? Jag är då iallafall nog schysst att inte slå ner alla jävlar som ska vara så jävla dryga. Jag ska kunna gå till skolan och vara mig själv, klä mig som jag vill mm. utan att vara orolig över att bli attackerad och slagen. Och så får man ju tydligen inte gilla bögar. För att folk tycker det är äckligt, men det är det fan inte. Inget som rör kärlek (förutom pedofili då) är äckligt eller något annat negativt. Och jag är sjukt trött på att höra Sanna (även Linnea lite) säga att Erik är ful, ser ut som en bög. Nog för att jag brukar kalla han gayman (mest på skoj då, men har slutat med det) men ändå. Om jag gillar han så kan dom ju låta mig göra det. Sprolla om han är äldre än mig. Dom måste inte snacka skit och försöka vara roliga. Som sagt. Ett levande helvete.

Och när jag blir stor ska jag göra vad fan jag vill. Vill jag bli hög en natt och glömma mina bekymmer, då ska jag fan bli hög. Om jag bestämmer mig för att rymma och byta identitet, då ska jag göra det. Jag ska äta vad jag vill, när jag vill. Sova vart jag vill, när jag vill. 

Jag ska leva mitt liv fri som en fågel, och dö som en legend.

Hur underbara är inte The Beatles? Och några av dom var faktiskt rätt söta, då de var yngre. Visst håller ni med?   

Kom hem från skolan för ett tag sen och sitter och funderar på om jag ska följa med Linnea ikväll till Björknäs (där dom har deras musikträning) och typ, kolla på Erik. Haha. x] Är för lat. Alldeles för lat. Skitskola! Om skolan inte tog upp så jäkla mycket tid skulle jag fortfarande ha ett liv. >__> Guess that's how it is.

Blöh. Skolan kan gå och dö, right?

Sitter och ser på Indiana Jones medans jag myser i min "Indy kicks ass" tröja, med just Indiana Jones motiv på. :] Längtar till imorrn då jag får se Erik igen, jag längtar som fan! Han måste vara den sötaste på jorden (jag bryr mig inte om andra tycker han ser ut som en bög eller whatever). Har tråkat hela dagen typ, farsan har ju suttit vid datorn så... ah. Ingen dator - no fun. Nu ska han ha den igen. 3: Baiooo.

Jahapp, morsan ska åka till Stockholm imorgon för att träffa någon kamrat som kan erbjuda henne jobb (fler jobb - mer pengar). Jag har alltid tänkt på det, men aldrig velat inse det faktum att mamma ligger under på pengar. Vi är inte rika, och även om hon bara betalar maten till familjen så räcker det bara inte. Hon åker till Norge och jobbar rätt mycket eftersom att hon tjänar mer där, och nu ska hon ju då tydligen jobba i Stockholm också. Vart fan ska jag bo? Hos min styvpappa? Nej, jag kan inte stanna hos han så fort hon åker. Det enda positiva med det här är att jag får bo mer hos pappa då jag inte brukar träffa han så mycket. Men whatever. Om hon är beredd att ge upp våran relation för pengar, så sure.

Jag fattar hur hon tänker, alla vill ha pengar och kunna leva rikt. Men det blir bara inte så ibland. Man får leva med det. Och misstolka mig inte, om jag kunde skulle jag ge henne allt hon vill ha eftersom hon är en underbar mamma. Men ibland går hon över gränsen.